Good enough?

När jag blev tillfrågan om jag ville hålla en föreläsning på SM för Ung Företagsamhet blev jag väldigt glad. Jag älskar att få dela med mig av hur jag jobbar men det finns en liten hake! Min hjärna älskar det men min kropp är inte riktigt med på noterna. Så hur skulle jag göra?

Eftersom hjärnan trots allt är starkare än kroppen och eftersom jag hela tiden pushar och utmanar mina elever till att våga göra saker som de aldrig gjort förut som att ringa ”kalla samtal” så tackade jag såklart ja. Man måste ju föregå med gott exempel eller hur?

Dagen har därför ägnats åt att finslipa manus och bildspel men jag ställer mig fortfarande frågan om jag är rätt ute? Tänk om alla jobbar precis som jag och det inte blir några ”nyheter”? Jag försöker tänka att det måste ju finnas några i alla fall som inte jobbat som UF-lärare så länge och därför inte hunnit lära sig riktigt allt än och dessutom kan det ju för de som är erfarna bara vara härligt att veta att det är fler som jobbar precis som de gör. Men detta är egentligen inte det stora problemet utan hur min egensinniga kropp kommer att reagera!

Man kan ju tycka att eftersom jag jobbar som lärare borde jag vara van att prata inför människor och det är jag… om det är elever. Men av någon konstig anledning brukar jag när jag talar inför en större grupp vuxna få ett antal konstiga fysiska symtom. Hjärtat bankar, hela jag skakar och rösten brukar liksom ta slut. Jag har därför googlat på detta symtom och hittade ett klipp som berättade om hur man kan åtgärda det hela.

Så nu vet du att jag kommer att gå ut på toaletten och ställa mig i segerpose en stund innan föreläsningen och vi får hoppas att det verkligen hjälper! Hur det än går kommer jag veta att jag gjort mitt bästa. Jag har övat och kan allt som jag ska säga innan och utan och baklänges. Jag till och med drömmer om att jag håller föreläsningen så förberedd är jag allt!

Men om det ändå går åt pipan skall jag tänka som Amy Cuddy ” I fake it `til I become it”! För egentligen gillar jag ju att få dela med mig av det jag lärt mig. Det är ju en av orsakerna till att jag idag jobbar som lärare.

Eftersom jag aldrig blir nervös innan utan först när jag väl skall in på ”scen”så är det egentligen ingen stor sak men man vill ju ändå att det skall gå så bra som möjligt. Det är ju ändå SM i det jag brinner för ”Ung Företagsamhet”.

Hur hade du gjort om din hjärna och kropp inte ville samma sak? Om du har några tips blir jag glad om du delar med dig:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s